Historiskt material öppnar upp för måleri
Portal, Galleri 21, Malmö
 
Det lilla samhället Lily Dale i delstaten New York grundades i slutet av 1800-talet som ett centrum för spiritismen, en rörelse som populariserats i USA av systrarna Kate och Margaret Fox några decennier tidigare. Efter deras död flyttades familjens hus till Lily Dale och fungerade som museum fram tills det brann ner 1955.
Historien är utgångspunkt för Sofi Lardner Häggströms spännande och stilsäkra utställning på Galleri 21. Ett videoverk visar gläntan där Fox-huset stod. Den svartvita projektionen framstår nästan som ett fotografi, stilla och platt och en sprucken fontän signalerar en spökromantisk estetik. Utställningen handlar dock inte om att appropriera en historisk period, det centrala är snarare glidningar mellan figuration och abstraktion och hur dåtiden kan gestaltas med nya bildspråk. Hur blåser man liv i det tvådimensionella? Vad är skillnaden mellan mönster och bild?
Målningarna är huvudsakligen platta och avskalade, bitvis nästan som färglagda tekniska ritningar. Kombinationen av spiritism och abstraktion för tankarna till Hilma af Klint och den tydligaste blinkningen till hennes arbete är en svart cirkel mot en ljus kvadratisk botten. Men där af Klint drevs av ett intresse för andlighet och färglära tycks Lardner Häggströms hållning präglas mer av nyfikenhet, vilket resulterar i en bredd vad gäller teknik och uttryck.
Ibland försöker hon bygga ut bildplanet med sidenband, som emblem för en historisk kvinnlighet. Titelverket Portal, som täcker nästan en hel vägg, består av lätt svallande pappersark som bara är uppnålade i översta hörnen. En oval form i mitten av den svarta målningen liknar en provisorisk port. Det är enkelt men kraftfullt som variation på temat.
Historien om systrarna Fox, som dog utblottade och alkoholiserade, påminner om sambandet mellan spiritismen och kvinnlig frigörelse, och kvasireligiösa rörelser och socialt progressiva strömningar generellt, men minst lika intressant är Lardner Häggströms besatthet av bildrummet.

Christine Antaya
Sydsvenskan